DANIEL HJORT (för sig).
Hör, det är min orkester det, och stycket.
Som spelas upp, det eder dödspsalm är.
ANDRA OFFICERN.
Doft växer deras knot, med möda fick jag
Dem ordnade. Till hertigen har redan
En del i nattens mörker öfverflytt,
Och af de öfrige är svårt att säga
Hvem är att lita på.
STÅLARM.
Välan, vi skola
Snart få rent spel i saken, och från hvetet
Allt ogräs sjelft må skilja sig!
(Slår upp balkongsdörrarna, och talar derifrån nedåt).
Soldater!
Man sagt mig att bland eder — — —
(Sorlet tillväxer).
Tyst! falske uslingar, edsbrytare,
J pligtförgätne, som med fega tankar
Förqväfven modet i de bättres bröst,
J dåliga kamrater, tron J väl
Att vi behöfva er! Fritt må hvar knekt,
Som önskar det, gå hän. Slå slottets portar
På gafvel upp, att sådan giftig luft
Må strömma ut och ej oss här förderfva!
(Går hastigt från balkongen).