Är det väl Stålarm, Stålarm, som så talar,
Det finska ridderskapets pelare,
Vår konungs stöd, Klaes Flemings vän och Finlands
Sjelfständiga och fasta svärd!
STÅLARM.
Tack Ebba!
Jag har ej sofvit uppå tvenne nätter.
Bort, bort, du svaghet; kungen kallar dig!
Upp, trötta tanke, efterverlden manar;
Natur jag vill besegra dig!
(Till Olof Klaesson).
Hur var det?
Vår krigshär slagen är. Då hvilar allt
På oss allen'. Dock, ännu låt oss hoppas
På hjelp från Polen.
(Officerare inkomma).
Här befälet kommer,
Som hit till sista råd jag sammankallat.
Tredje Scenen.
DE FÖRRA. OFFICERARE. DANIEL HJORT.
STÅLARM.
Ha'n J med veteranerne besatt
Slottsportarna och uppställt knektarne
Här utanföre?
(Sorl bakom Scenen).
FÖRSTA OFFICERN.
De er svara sjelfva.