SIGRID (blir varse Daniel Hjort).
Han!
DANIEL HJORT.
Hvem har spökat er så vidrigt ut?
SIGRID.
Om icke denna drägt behagar er,
Jag aldrig heller frågat om ert tycke.
DANIEL HJORT.
Går ni med knappnålsbref i mun, min fröken? —
Har ni sett ärlig, ljuflig blommas färg
På hårda, konstigt brutna ädelstenar?
Har ni sett lammets ull på vargens yngel?
Har ni sett solsken i hvitmenad graf? —
Hvar är er spegel, fröken?
SIGRID.
Sista gången
Vi talas vid, och ni kan tala så?