(Han räcker en bägare åt Daniel Hjort, som motvilligt tager den).
Sång.
Sankt Göran det var en riddare god
Vid glas som svärd.
Med glädje han drack och med fröjd gjöt sitt blod,
Stolt var hans färd.
Mot draken han kom med svärdet i hand
Och en munter sång,
Och fallen låg draken i purpurröd sand
På samma gång.
Hurrah för mod och fröjd!
KÖR.
Hurrah för mod och fröjd!
OLOF KLAESSON (till Daniel Hjort).
Hvad nu? Din bägare är full till randen.
Du smuglar, Daniel Hjort! Klang och drick ut!
(Sjunger).
Sankt Göran han för prinsessan som fru
Till egen härd.
Och kungen han sade: "den bäste är du,
En krona värd!" —
— "Nej kronan behåll, åt sonen din gif,
Den är mig för tung.
Men låt för dess ära mig offra mitt lif,
Min dyre kung!" —
Hurrah för tro och fröjd!