Ni, hertig, här! Den skrift, som ni mig ger,
Jag känner den, behöfver den ej se,
Och svarar detta blott: jag lydt min konung.
HERTIGEN.
I sista ögonblicket har du stått
Mig efter lif och ära, — läs din död!
STÅLARM.
Jag ej begär er nåd. Vår strid är slut,
Ert Finland är och Sigismund oss lemnat.
Då är det bäst, att jag till döden går.
(Böjer ett knä.)
Dock, nåd, o hertig, åt den lilla skara,
Som återstår af dem, min fana följt.
Min ordern var, men modet det var deras.
Och om ni önskar fosterlandets väl,
Dess ädla söner för dess framtid spara.
HERTIGEN.
Det var engång jag gaf er nåd, då sade
Jag här: Ve dem, som gäcka denna nåd,
Jag återkommer och då finns ej skoning. —
Nu är jag här; mitt ord står fast. Välan!
STÅLARM.
Dränk i vårt blod ert namn för efterverlden;
Och, att den ingen misskund må er ge,
Dränk det också i Johan Flemings blod!