HERTIGEN.
Nåväl, för honom hit; jag pröfva vill
Hvad godt, som kan en Fleming höra till.
Sjette Scenen.
HERTIGEN. SCHEEL. FÅNGVAKTAREN (för ut) JOHAN FLEMING, (hvarefter han och Scheel draga sig åt bakgrunden).
JOHAN FLEMING (för sig).
Det är då han; — så mycket lik min konung,
Som äregirigheten liknar äran
Och våldet makten.
HERTIGEN (för sig).
Detta sonen är
Då till Klaes Fleming, han den ende, som
Med mig sig kunde mäta, fast, beslutsam
Och hård som jag, — min ovän bortom döden.
JOHAN FLEMING (för sig),
I lyckans dag jag fann så lätt att dö.
Du, hjerta, nu, när allt du har förlorat,
Hur kan der hoppet ännu hviska: lef!
Om åter till min dyre kung jag länder,
Det är ej den, som for, som återvänder.