JOHAN FLEMING (stiger upp)
Så har jag vördat ingen ann' än Gud
Och den, som han sin makt på jorden gifvit.
Den hedern spar jag åt min Gud och konung.
HERTIGEN.
Du nogsamt mig tillkännager, att du
Din fars natur och stora mod har ärft,
Och varnar oss för det, som utaf dig
Att vänta vore, om du lefva finge.
JOHAN FLEMING.
Ers Nåd, jag svär…
HERTIGEN.
Du svär med halfva själen,
Halft knäfall och halft samvete. Min nåd
Du har försmått. Jag litar ej på löften.
Invid schavotten råkas vi. Farväl! —
Och nu till Daniel Hjort. Kom, följ mig Scheel!
(Går med Scheel genom mellersta dörren i fonden, hvilken öppnas af fångvaktaren.)