ERIK BRAHE (till Laurentius Paulinus).
Säg känner ni den unge mannen der?
Det bor en stolthet i hans blick och hållning,
Som vore värd en Fleming.
LAURENTIUS PAULINUS.
En student,
Som tjenade bland juniorerne
I Wittenberg, den tid jag der tog graden.
Uppfostrad är han uti Flemings hus,
Ett hittebarn för öfrigt, fast det tycks
Som finska adelsöfvermodet smittat.
(Till Daniel Hjort).
Är det ej Daniel Hjort? det tyckes mig,
Som förr vi sett hvarandra.
DANIEL HJORT.
Så det varit.
LAUR. PAULINUS.
Rätt mycket är förändradt, se'n vi tjente
Tillsammans under ljusets fana.
DANIEL HJORT.
Hoppas
Ni med ert tal mig vinna för er sak,
Ni tager miste.