"Nu har jag en", sade ändtligen fursten och upplyfte hufvudet.
"Bra, bra", utbrast czaren och gnuggade händerna. "Tror ni er kunna lita fullkomligt på honom?"
"Ja, ers majestät. Som på mig sjelf."
"Hans namn?"
"Repnolsky."
"Ah, kaptenen vid mitt garde?"
"Ja."
"Det är en käck karl, jag vet det", sade Boris Gudunow med synbar tillfredsställelse. "Jag har många gånger sett honom utföra handlingar, deri mod och förslagenhet spelat hufvudrolerna. Vill ni, furste, gifva honom i uppdrag, att bemäktiga sig lejdebrefvet?"
"Som ers majestät befaller", svarade furst Grenin och reste sig upp.
"Nå, nå, inföll czaren leende, det är icke så brådtom min bäste Grenin. Ser ni, jag väntar i hvarje minut prins Gustaf hit. Ännu en gång, och det i dag, vill jag framlägga mitt förslag för honom. Nekar han äfven nu; nåväl, då måste det ske som vi nu kommit öfverens om. Stanna qvar, furste! Det skall troligtvis intressera er att närvara vid ett så afgörande ögonblick."