"Ja, herre", svarade denne skälfvande i alla lemmar.
"Godt, då ska' du ledsaga oss dit. Får jag Joseph von Bierich, affällingen, i mitt våld, ska' du få behålla lifvet, annars är du dödens man."
"Följ mig bara, och jag ska' säkert ledsaga er dit, der han finnes. Det är ej lång stund sedan jag såg honom der."
I spetsen för omkring femtio man begaf sig derefter den kejserlige officeren med Franz Gründler såsom vägvisare i riktning mot mäster Wolfs verkstad.
VIII.
Lärpojkens förskräckta utrop: "papisterna ä' här", hade på Joseph von Bierich ungefär samma verkan som en så iskallt vatten på en upphettad jernstång. Från att vara varm af kärlek och lycka blef han med ens kall och lugn så mycket omständigheterna det kunde medgifva. Hade han varit ensam, skulle saken ej det ringaste bekymrat honom, men nu hade han ju Annchen att också försvara.
"Hvad är att göra, mäster Wolf?" sporde han derför. "Gif mig ett godt råd!"
"Antingen måste vi fly eller gömma oss", svarade den gamle pistolsmeden. "Få papisterne tag i mig, så blir jag tvungen att göra vapen åt dem, och det vill jag ej för allt i verlden. Heldre döden än förfärdiga vapen mot mina trosförvandter."
"Men kanske att allt bara är skrämskott", inföll Annchen.
"Tycker du att folket i dylikt fall skulle fly så der skocktals", afbröt mäster Wolf och pekade på de genom gatan flyende och skrikande menniskohoparne.