"Jo, ni har fine tjenare, ni", utbrast ryttmästaren utan att besvara
Odowalskys helsning.
"Hur så", sporde denne och tog på sig en förvånad mine.
"Vet ni då inte hvad som händt i natt?"
"Nej", svarade Odowalsky och kunde med möda tygla den glädje han kände, ty af ryttmästarens uppretade sinnesstämning kunde han sluta sig till att munkens och slottsfogdens flykt lyckats. "Nej det vet jag, inte", fortfor han.
Fredrik Dahlspets gick honom nu in på lifvet och borrade sina blickar djupt in i hans.
"Stå inte här och ljug så öppet för mig", utbrast han derefter med dundrande stämma. "Ni är deras medbrottsling!"
"Jag… jag… jag… medbrottsling… Hvad menar ni", stammade Odowalsky och bleknade under det han tog ett par steg tillbaka. "Jag vet ju ej hvad ni menar!"
"Jaså", utbrast Fredrik Dahlspets sarkastiskt, "ni vet då inte om, att eder slottsfogde och munken-spionen lyckats fly härifrån i natt?"
"Nej!"
"Och inte heller känner ni till hvilket gement illdåd, som blifvit föröfvadt i natt i en by, som heter Reinau."