"Nej. Det är den värsta unge, jag haft i mitt förvar, så mycket vill jag säga er, pater Clemens."
"Var lugn, Margit, hon blir nog lugn ju mera det börjar lida på tiden."
"Ja, det vore väl det", inföll den gamla hexan. "I morgse spottade hon mig rakt i synen."
"Såå. Nå det är roligt att veta att det finnes godt gry i henne!"
"Hör på, pater Clemens", utbrast nu den fula hexan under det hennes läppar drogo sig till ett vederstyggligt leende, "hon är ju en kätterska efter hvad jag hört?"
"Ja, visst är hon det!"
"Nå, gör då processen kort med henne, det är det bästa råd jag kan gifva."
"Sakta i backarne, Margit", utbrast pater Clemens under det hans mörka ögon glödde. "Äfven bland kättare finnes det sköna qvinnor, dem man ej bör förakta."
Margit svarade ingenting. Hon endast betraktade munken med sina små kattlika ögon.
"Nä, hur stor blir min lön", sporde hon slutligen med knapp hörbar stämma.