Pater Clemens räckte henne fyra guldmynt under det han sade:
"Tag detta såsom förskott. När saken är klar ska' du få mångdubbelt mera."
Sedan Margit nedlagt mynten i en smutsig kista, som hade sin plats under hennes säng, fortfor hon:
"Ska' ni inte gå in nu?"
"Ja, får jag låna din lampa."
Minnchen hade nyss hunnit somna då lampskenet, som föll henne rakt i ögonen, väckte henne. Förskräckt reste hon sig upp och utstötte ett anskri då hon varseblef munken, för hvilken hon redan från första ögonblicket fattat en om möjligt djupare afsky än för slottsfogden.
"Bort, bort", ropade hon och slog framför sig med händerne.
"Stilla, mitt barn", förmanade pater Clemens, "jag kommer ej till dig i någon oredlig afsigt."
Minnchen stirrade på munken utan att säga ett ord.
"Hör på, flicka", fortfor pater Clemens och satte sig på den skröpliga trästol han fört med sig från yttre rummet samt ställde lampan i fönstret, "det här lifvet behagar dig nog inte?"