Men då nöden är som störst är hjelpen som närmast. Ett förfärligt brakande hördes utifrån. Kanoner och handgevär uppförde sin hemska smattrande musik.
I detsamma dånade väldiga slag på stugans yttre dörr. Pater Clemens störtade ut och möttes af slottsfogden, som darrande af ångest rusat in i stugan.
"Fly, fly", skrek denne. "Svenskarne storma staden!"
"Än flickan då, hvad ska' vi göra med henne", utbrast augustinermunken.
"Henne taga vi med oss", inföll slottsfogden. "Ett så vackert byte ska' ej falla i kättarnes händer."
"Jag följer er", utbrast nu Margit och framletade ur den smutsiga kistan alla de penningar hon hade gömda der. Några minuter derefter var den eländiga stugan tom. En svensk kanonkula borrade sig straxt derefter in i ena väggen och splittrade den, så att kyffet ännu mera lutade till sitt fall.
"Följ mig", sade Margit och tog en omväg åt södra vallen. "Jag vet en säker väg till räddning."
Flyktingarne kommo också upp på vallen, men innan de hunno sansa sig voro de omringade af svenskar.
"Der står räfskinnet", skrek i detsamma en röst och då slottsfogden bestört såg åt det håll, hvarifrån stämman hördes, varseblef han till sin stora förskräckelse Arnold Mayer. Tack vare fältskärens ömma omsorger kunde den gamle följa med svenska hären för att söka efter sin sondotter.
Efter en kort envige sköt Arnold Mayer slottsfogden en kula genom hjertat. När Odowalsky, som visat Königsmark vägen till Prag och dess svagast besatta punkt lilla Sidan, märkte sin tjenares fall, störtade han fram för att bemäktiga sig Minnchen. Vid det anskri, som den unga flickan då uppgaf, väcktes Fredrik Dahlspets' uppmärksamhet på henne. Han igenkände då genast den unga flickan, som han en gång förut räddat från att sönderslitas af Odowalskys hund.