Nu ha de för litet kläder, till frysande likars tröst, och himmelens alla väder få spela kring herrarnas bröst. En ögonfröjd skall där hävas, så länge "folkviljan" vill; att småningom de begravas skall korpen kanske se till.
Nu gråtes det någonstädes i trenne tysta hem. Eller kanhända det bedes i nattens timmar för dem av någon grånad kvinna, som tror att söners villsamma vandring ledes tillrätta med bön av en mor. Eller kanhända en vän, en bror långsamt för hämndens dag beredes. — Vänta, den dagen blir hämnden stor!
Land, då tystnat ha skotten och skriken och segrarna draga hem, då minns dina blodiga landsvägsdiken och offren som legat i dem!
Här såddes en sådd, som giftigt svider i tusen sörjande bröst. Den spirar sig stark, den mognar omsider i sommar och vinter, i vår och höst allt intill sena tider.
Ty sorg över son, som föll för sitt land, är stort och högtidligt stämd. Men den, som slaktats av nidingshand, han ropar ur graven på hämnd.
Så skörda, Finland, allt vad du sått
med tallösa blodigt skriande brott! —
Hur bittra bli gärningar, tankar och ord!
Det största mordet var kärlekens mord.
Nu växer blott hat på din jord.
Febr. -18.
DET RÖDA IDEALET
Du slåss för ideal, du röda hord, det nya Edens lösen är du trogen! Men brända gårdar tala egna ord, och vittnesmål ha mördade i skogen.
Du rovdjur, gör din stämma mänskligt mjuk,
stryk raggen grann med frasernas förgyllning!
Men dina spår förråda att din buk
vill blod och pengar ha till fyllning.