Af dödens natt Hans blick betäckes —
Dock nej, utaf de Sinas skri
Han till förnyad jemmer väckes
Och skådar, hur i slafveri
En Ammons krigar-flock dem för,[8]
Och tiofallt Han döden dör.
Ty allt hvad lifvet bittrast har,
Och allt hvad tanken hemskast äger
Än med en här af fasor drar
Förbi Hans själ på smärtans läger.
Ack! träla skall med hopplös sorg
I Rabbat-Ammons[9] stolta borg
Hon, som ändock Din maka var
Och tjenarinnor van befalla;
Du sjelf, som, ansedd inför alla,
Förtrycktes värn och usles far,
Ibland de äldsta af Ditt folk
I porten satt, en lagens tolk,[10]
Ej samlas skall till Dina fäder
I klippans tysta grifte-städer;[11]
Men obehedrad, bortglömd är
Ett rof för himlens fåglar här.[12]
En fremling tar Din arfvelott;
Ditt namn bland folket dör och blott
Med hån skall af en ovän nämnas,
Ty han, som bordt Ditt minne hämnas,[13]
Din mandoms fröjd, Din ålders stöd,
Din Son, som här ifrån Din sida
Så späd man slet, att brist och nöd
Och lifstidsbojans smälek lida —
Hvem lär väl Honom lagens bud
Och fädrens namn och Jacobs Gud?
— Så vardt Hans klagan länge hörd,
Men nu Hans barm en suck ej sänder,
Och dubbelt hemsk, sen hon blef störd,
Till nejden tystnan återvänder.
Och Profeternes söner vände hasteliga till Samuel tillbaka. Men då Han såg dem, sade Han: är det frid med Eder? Då bådade de Samuel det som skedt var. När nu Samuel detta förnam, ref Han sin mantel, klädde sig i säck och asko, fastade och bad till Herran från solens uppgång allt till dess nedergång.
II. Capitlet.
Innehåll: Samuel låter blåsa i basunerne. Israël drager i härnad. Stammarne uppräknas. Ett bud återvänder från hären och förkunnar Samuel, att fienderne blifvit slagne.
Men då dagen till ända var, och natten instundade, reste sig Samuel, den Öfverstepresten, och befalte Leviterne, som stodo inför Arken: Blåser i basunerne och tänder eldarne på bergen, Söderut och Norrut, Österut och Vesterut. Men Samuel var gammal vorden, så att Han sjelf på den tiden ej plägade draga ut med folket i örlig.
Hören basunen, hur mäktig den ropar
Eldarne skåden på bergens topp![14]
Vägarne fyllas af väpnade hopar;
Israël drager till Siloh opp.
* * * * *