Ifall min tjänst jag bytte om
Och bättre för mig såg,
Jag kanske till en herre kom,
Som hade bröd af råg.
Kanske i närmsta stad jag fann
En lön för tro och flit.—
Jag tänker ofta så och kan
Dock icke längta dit.
Står fjället där med löfprydd topp
Och ser i sjön sin bild?
Går solen där så härlig opp,
Och går den ner så mild?
Finns där en dal, som blomdoft strör,
En mo, som tallar bär?
Och hon, hvars vallhorn nu jag hör,
Skall hon väl finnas där?
Förbi far molnet utan skygd,
Till vindens tidsfördrif;—
Och utan vän och fosterbygd
Hvad är ett mänskolif?
Kanske att Gud hör folkets röst
Och lindrar landets nöd;
Kanske en bättre skörd i höst
Oss ger ett bättre bröd.
RODDAREN.
Sjung, arma gosse, sjung!
Din rodd blir annars tung,
Din hand vid åran domnar snart,
Och hvem skall sen ge båten fart?
En våg ej rör sig mer,
Af sol och dag jag ser
En strimma blott vid västerns bryn,
Och mörk i fjärdens djup är skyn.
Säg, arma gosse, säg:
Hvart skyndar du din väg,
Allena, sträfvande och trött,
Då natten själf har somnat sött?
Är det en fågeltropp,
Du skrämt vid stranden opp,
Är det en lom, är det en and,
Du jagar nu från strand till strand?