Skogens alla fåglar svinga
Jublande från topp till topp,
Tusen glädjeljud förklinga,
Tusen stämmas åter opp.
Fjärden krusas, böljan randas,
Lunden rörs af fläkt på fläkt,
Lif och blomsterdofter blandas
I hvarenda andedräkt.
Ängel från det fjärran höga,
Hvarje väsens blida vän,
Gryning, har ett mulnadt öga
Mött din ljusa anblick än?
Skingrad är bekymrens dimma,
Tankens dystra moln förgått;
Dagen i sin barndomstimma
Älskar barndomskänslor blott.
Ingen lider, ingen saknar;
Allt är glädje, frid och hopp.
Med naturens morgon vaknar
Hvarje hjärtas morgon opp.
KYSSEN.
Jag kysser dig och ledsnar ej,
Och skall jag nånsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
Hvad sällhet kyssen skänker dig!
Du älskar den såväl som jag;
Nu säg, hvad utgör dess behag?
Jag frågar nu, jag frågte nyss
Och får till svar blott kyss på kyss.
Om i min läpp man boning gömt,
Du kysste den ej mera ömt;
Om galla vore stänkt därpå,
Du kysste lika ömt ändå.
Se till, hvad förebär du väl,
Om någon frågar efter skäl,
Nej! Om någon oblygt kommer nu
Och frågar: Hvarför kysses du?