Jag vill dig höra, skald, vid skogens bryn,
Tills sista purpurn flytt från aftonskyn
Och nattens fackla tändt sitt bleka sken.
Vid hyddan möts jag af min flicka sen,
Och skall jag tolka, hur jag dig förstått,
Ej ord jag brukar, utan kyssar blott.
JÄGARGOSSEN.
På marken vistas fågeln blott,
Och löfven skymma än;
Jag har ej gjort ett enda skott,
Och det blir kväll igen.
Om vintern komme hit en gång
Med drifvor i sitt fjät,
Jag såge bättre ripans gång,
Och orren hölle trä't.
Om luften ville blifva sval
Och löfven falla sen,
Jag såg kanske i nästa dal
En flock af järpar ren.
Dock snart skall ripans spår sig te,
Och järpens skygd förgå;
Men den, som helst jag ville se,
Skall jag ej se ändå.
Jag blickar här,—hon blickar där,
Men ack, vi mötas ej!
Jag kunde stå, där blicken är,
Och såge henne ej.
Emellan oss är sjö, är fjäll,
Är mo med furu på,
Emellan oss är dag och kväll
Och kanske natt också.
MORGONEN.
Solen några purpurdroppar
Ren på österns skyar stänkt,
Och på buskar, blad och knoppar
Daggens pärleskur sig sänkt.