Du, min flicka, du, mitt hjärta,
Ville du min maka blifva?
"O hur dårligt, djärfva gosse!
Sådant skall väl aldrig hända;
Hellre står jag i ett värdshus,
Till en blank pokal förvandlad,
Än jag dig till make tager."
Och jag blir den unga värden,
Och så är du likafullt min.
"O hur dårligt, djärfva gosse!
Sådant skall väl aldrig hända;
Hellre vill i åkerstubben
Jag förbytt till vaktel smyga,
Än jag dig till make tager."
Och jag blir den käcka jägarn,
Och så är du likafullt min.
"O hur dårligt, djärfva gosse!
Sådant skall väl aldrig hända;
Hellre vill som silfverfisk jag
Ned till hafvets botten dyka,
Än jag dig till make tager."
Och som nät jag dykar efter,
Och så är du likafullt min.
Ila hitåt, ila ditåt,
Du är här min, du är där min.
Hvart som helst du må ta vägen
Hur som helst—du är min egen.
DEN ÄLSKADE OCH DEN FÖRSMÅDDA.
l det friska gräset bette skymmeln,
Betar där en stund och därpå hör han,
Huru flickan beder till sin moder:
"Gif mig ej åt den, jag ej kan älska!
Bättre, med sin älskling stiglös irra,
Slån förtära och ur löf blott dricka,
Kulen sten till hvilokudde äga,
Än med denne i palatser vandra,
Socker äta och på siden slumra."