DONAU GRUMLIG.
Donau, Donau, lugna vatten,
Hvi så grumlig är din bölja?
Skulle någon hjort kanhända
Med sitt horn din botten rubbat?
Har kanske voivod Mirtschéta
Med sitt spjut rört opp din botten?
"Ingen hjort min botten grumlat,
Ej voivod Mirtschéta heller,
Nej, de ystra flickor bara,
Hvilka hvarje morgon komma
För att plocka vattenliljor
Och att tvätta sina kinder."
ÖRNEN OCH UGGLAN.
Ugglan satt uppå en gren af boken,
Men i granen bredevid satt örnen.
Sakta talte ugglan då till örnen:
"Bort dock, örn! Hvad sneglar du hit öfver?
Underligt är nu för tiden folket,
Kunde säga: Ugglan älskar örnen."
Örnen åter svarar henne detta:
"Packa dig, du gråa, plumpa uggla!
Ej åt dig bestås en sådan herre."
DEN SKÖNASTE.
Invid hafvet stod en guldcitron och skröt:
"Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
Detta har ett gulgrönt äpple lyssnat till:
"Ringa är ditt pris, du strandens guldcitron,
Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
Detta har oslagna ängen lyssnat till:
"Gröna äpple, ringa endast är ditt pris,
Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
Detta har oskurna kornet lyssnat till:
"Ringa är ditt pris dock, du oslagna äng,
Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
Detta har okyssta flickan lyssnat till:
"Ringa är ditt pris dock, du oskurna korn,
Nu är ingen här så skön så skön som jag."
Detta har den muntra gossen lyssnat till:
"Ringa är, I alla, dock ert pris mot mitt,
Nu är ingen här så skön, så skön som jag.
Plocka vill jag dig, du strandens guldcitron,
Skaka ned från trädet, gröna äpple, dig,
Slå och bärga vill jag dig, oslagna äng,
Skörda åter vill jag dig, oskurna korn,
Sen, okyssta flicka, vill jag kyssa dig."
STUM KÄRLEK.
Flacka fält, hur djupt du mig bedröfvar!
O, min älskling skildes här ifrån mig,
Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!"
Tryckte blott sin mössa ned på pannan,
Slog till jorden sina svarta ögon
Och mot barmen förde högra handen.
Att han tryckte mössan ned på pannan,
Därmed sade han: "Gud med dig, dyra!"
Att han slog till jorden sina ögon,
Därmed mentes: "Mer än ögat dyra!"
Att han förde handen mot sitt hjärta,
Sade: "Aldrig skall jag dig förgäta."