PRÖFNINGEN.
Säg dock, hvad dån kringskallar i nejden?
Ljuda då klockor? Gala då hanar?
Klockor ej ljuda, hanar ej gala,
Bud till sin broder sänder en syster:
"Broder, jag är af turkarna tagen,
Köp mig då fri ur turkarnas händer!
Summan är ringa, den de begära:
Guld blott tre litrar,[7] pärlor två säckar."
Henne till svar dock skickade brodren:
"Tarfvar mitt guld till tygel åt hästen,
Att han må pråla, när jag på ridt far;
Pärlor behöfver jag för min flicka,
Att hon är skön, när henne jag kysser."
Därpå ett budskap skickade systern:
"Är dock alls icke turkisk slafvinna,
Nej, jag är sultaninna, min broder."
FÄSTMÖNS DRÖM.
Nära trappan skodde Johan fålen,
Och ur fönstret såg därpå hans fästmö,
Såg och strödde rosor ned på honom,
Strödde rosor ned och talte sakta:
"Dyre älskling, gjorda tätt omkring dig,
Att en ros ej tappas mellan gördeln,
Att en annan ej din fästmö röfvar.
Ty jag såg i drömmen stora under:
Ensam gick din häst att söka svalka,
Och din mössa rullade på marken,
Och på vägen ströddes dina pilar."
Sakta talar Johan till sin fästmö:
"Älska, älska mig blott du, mitt hjärta,
Sen du mig begynte älska,—själfmant
Har all lycka kommit mig till mötes,
Så på resor som vid köp och byte."
DEN NYGIFTA.
Vatten öser gårdagsbruden,
Och, utöfver källan lutad,
Talar vid sig själf hon detta:
"Ve mig, arma, ve mig, sköna!
Bure än jag gröna kransen,
Vore jag långt mera vacker;
Skulle då en herde älska,
Konstantin, den unga herden,
Som där tågar framför lammen
Såsom månen framför stjärnor."
FLICKAN OCH VILA.
Regn föll neder såsom honingsdagg,
Och i hyddan stod bekymrad mön:
"Ute blir väl nu min älskling våt;
Stolt uti sin körsbärsbruna rock,
Under rocken klädd i sammetsdräkt,
Med en sidenskjorta under den
Och ett ur af guld uti sin barm
Sitter han uppå sin sköna häst."