Ser du, alla blommor slumra
Än i sina gröna knoppar,
Luta än i drömmar hufvut
Tätt mot sina veka bäddar.
Men du lyfter käck din vinge,
Mäter utan rast din bana:
Säg mig, späda bi, o säg mig,
Hvart du syftar, hvart så tidigt.
Vill du honing? Icke annat!
Hvila då din lätta vinge;
Jag vill visa dig ett ställe,
Där du ständigt finner honing.
Känner du min hulda Nice,
Nice med de sköna ögon?
Hennes läppar andas sötma,
Outtömlig sötma, ständigt.
På dess sköna rosenläppar,
På min trogna flickas läppar,
Där finns honing, ljuflig honing,
Skynda dit och suga, suga!
DEN TROGNA FLICKAN.
(Skottländsk visa).
Falskt eller rätt, man säger lätt:
"En kvinnas tro är fal;
Hon snart bedrar och lämnar kvar
Åt kärlek endast kval."
Det säges så. Nu lyssnen på
Hvad om en flicka här,
Som ej för lek sin trohet svek,
Till att förtäljas är.
Till hennes tjäll en mulen kväll
Dess älskling smög på tå.
"Låt dörren opp, låt skyndsamt opp,
Förrn någon vakna må."
Och dörrn gick opp, gick skyndsamt opp:
"Jag snart ifrån dig drar,
Till döden fälld af dom och väld,
Jag nu blott afsked tar.
Jag måste hän, bland skogens trän
Kan jag en fristad få."
"O nej, o nej, allena ej,
Men jag vill med dig gå.
Hvad är all fröjd, i lifvet
Som bubblan den förgått.
O älskling, nej, allena ej,
Oss skiljer döden blott."