TEKMESSA.
Jag ville lida allt blott för att veta det.
RHAISTES.
Då äger jag ett medel, kvinna, verksamt mer
Ån någon läkarkonstens varsamt mängda dryck,
Att återge förlorad kunskap, väcka opp
Erinringar, hur djupt de tyckas slumra än.
Hitåt blott, hit med handen! Jag vill föra dig
Ett stycke till min boning, där kan profvet ske.
TEKMESSA.
O, höge gudar, sänden mig en räddare!
LEONTES.
Ditt värf är slutadt, Rhaistes, du har fyllt ditt kall.
RHAISTES.
För andra gången, unge furste, träder du
Fientligt upp emot min sak, ej min blott nu,
Men ock din höge faders.
LEONTES.
Hvad han dig befallt,
Det har du utfört redan.
LEONTES.
Du gjort det ock.
Att mot en värnlös kvinna bruka våld, kan ej
Min fader bjuda, kan ej, vill ej, får det ej.
RHAISTES.
Hvem mäter ut hvad härskarn får och icke får?
LEONTES.
Det rätta, som behärskar äfven konungar.
RHAISTES.
Jag gjort, hvad jag har kunnat. Har din faders bud
Jag utfört halft, är skulden din och icke min.