RHAISTES.
Är det ditt bud, o konung, som förs ut?
LEIOKRITOS,
Hvad sker,
Hvad förehafves?
RHAISTES.
Hör mig! Sen jag fåfängt sökt
Leontes genom oleasterlunden, går
Jag upp på Xuthosberget för att spana än.
Här, konung, djupt i dalen märks af stormen nu
Blott brutna ilar, men där oppe rasar den
Ohämmad, bryter pinier ned och jagar vildt
Mot strandens hällar hvita vågor söder från.
Jag blickar ut mot hafvets vidd och varseblir
Två skepp i kamp med böljorna; det ena, kändt,
Bär hit från Sparta dina sändebud och når,
Af vinden gynnadt, hamnen vid din kungaborg.
Det andra, okändt, tycks, från öster kommande,
Mot Pelops halfö styra. Kreitons bankar ren
Det lyckligt väjt och söker ligga opp förbi
Galastors klippgrund; då, då brister seglet, slits
Af stormens il i stycken, och mot hällarna
Vräks skeppet redlöst, likt ett flarn, och sönderslås.
I samma stund ser jag den djärfve fiskarns son
I spetsen för en skara landtmän skynda ned
Och hinna stranden. Ren bland båtar, dragna upp
På sanden där, en åttaroddig välja de
Och börja skjuta den i sjön. Då kommer jag
Och i ditt namn förbjuder dem att bringa hjälp.
De andra lyda knotande. Blott Hyllos, han
Uppmanar, beder, hotar. Sist, när bön och hot
Han ser sig spilla fåfängt, fattar rasande
En julle han, kullstöter mig, som hindra vill,
Och far allena.
LEONTES.
Fräcke, och du vågar så
Inför din konung tala om ditt nidingsdåd!
LEIOKRITOS.
Jag kan ej klandra Rhaistes. Han har följt mitt bud.
LEONTES.
Säg om ditt ord, o fader, jag förstod dig ej!
LEIOKRITOS.
Jag vill ej se en okänd främling landa här
På denna ö. Från hafvet, så en siare
Mig förespått, min ofärd en gång komma skall.
Om därför, nådd af vreda gudars hämnd, nån gång
En främling strandar vid vår ö, har jag befallt,
Att ingen må i deras domar gripa in.
Vill någon blidkad gudom, de förtörnade
Till trots, åt den i nöden stadde bistånd ge,
Kan räddning finnas äfven utan mänsklig hjälp.
Så har jag tänkt.
LEONTES.
Förtörnas, höga Dike, ej,
Att jag din helga altarflamma släcker ut!
På denna ö, där gästvänskap, där mänsklighet,
Bland dina bud de första, djärft förtrampas, här
Är själfva marken oskär, luften pestbemängd
Och hvarje offer, bragt åt dig, en hädelse.
LEIOKRITOS.
Du går?
LEONTES.
Jag går.