TEKMESSA.
O, hvar är han, hvar?
LEONTES.
Så långt aflägsen icke, att ditt ord han ej
Skall höra, om han ropas.
TEKMESSA.
Främling, främling, kom!
DEN SKEPPSBRUTNE.
Min moder.
TEKMESSA.
Röst!
EURYSAKES.
Ja, det är du!
TEKMESSA.
Eurysakes!
EURYSAKES.
Du lefver än!
TEKMESSA.
Ditt hjärta klappar än, o barn!
Jag känner fläkten af din varma andedräkt
Kring mina kinder.
LEONTES.
Det är han. Förundransvärdt
Är detta lugn, likt dödens, som jag känner nu,
Då allt är afgjordt, då mitt olycksmått är fullt.