HYLLOS.
Hvad vill du företaga nu med denna skatt?
EUBULOS.
Begrafva den; för den är jorden öppnad här.
HYLLOS.
Så sköna vapen, skönare än mänskohand
Förmått dem smida, offrar du så gagnlöst opp.
Skänk mig dem hellre eller lös dig guld för dem!
EUBULOS.
De burits af din konung och af min en gång.
Af Telamoniern Ajas. När han seglade
Från denna ö till Trojas långa fejd, då gaf
Han i min vård dem. Vårda vill jag dem också;
Så sänk dem ned i grafven!
HYLLOS.
Ja, jag lyder dig,
Fast denna gång jag lyder med bedröfvelse.
Så ligg då, pansar, oberömdt i mullens djup,
Hjälm, sköld och svärd, förresten gagnlöst äfven där!
O, att mig hellre unnats se er smycka än
En räddare af Salamis' förtryckta folk!
Men se, Tekmessa kommer med sin ledsven hit
Och främlingen, vid alla gudar, underbart
Till lifvet uppväckt åter.
EUBULOS.
Skynda, skynda snabbt!
Tag kvistarne af fläderbusken, kasta dem
I grafven ned på vapnen, hopa massor snart,
Att ej ett oinvigdt, förrädiskt öga må
Upptäcka, hvad de hölja.
FEMTE SCENEN.
DE FÖRRE. TEKMESSA med sin LEDSVEN.
TEKMESSA.
Jag förnimmer ljud
Af mänskoröster. Sakta, har man märkt oss ren?
LEDSVENNEN.
Ja, drottning.
TEKMESSA.
Gosse, stanna! Finnas många där?