EUBULOS.
Du väcker min förundran. Af den dräkt, han bär,
Kan jag ej sluta annat, än att född han blef
För torftigt lottad för att bli bemärkt af dig.
TEKMESSA.
Se på hans anlet, gamle, liknar detta ej
Ett anlet, som du skådat förr i bättre dar
Och aldrig sen förgätit?
EUBULOS.
Dessa anletsdrag,
De röja blott en längre tids försakelser,
Än denne unge främling tyckes räkna år.
De varit sköna. Nöd, knappt öfverstånden nöd
Tycks härjat dem.
TEKMESSA.
Min arma, arma gosse, ja!
EUBULOS.
Kanhända, om ej denna dödens blekhet låg
Uppå hans trotsigt böjda läppar, om hans kind
Bar färg af lif, om ögat ägde eld och glans,
Såg jag——
TEKMESSA.
Hvad såg du, skynda, svara, säg mig, hvad?
EUBULOS.
Såg jag—dock nej, hvem ser väl det omöjliga?
TEKMESSA.
Säg ut! Kanske omöjligt syns, hvad möjligt är.
EUBULOS.
Såg jag en likhet, oförklarlig, underbar,
Hos denne med min forne——nej, för ärorikt,
För stort, för vördnadsbjudande är detta namn,
Jag vågar ej det nämna till jämförelse.
TEKMESSA.
Säg ut, säg, att han liknar Ajas, säg det fritt!