EUBULOS.
Nåväl, han liknar Ajas, nekas kan det ej,
Men som en blek, nyss vaknad morgon liknar dag.
TEKMESSA.
Dag kan väl bli af denna morgon ock en gång;
Så gläds i hoppet, se, din konungs son står här!
EUBULOS.
Omöjligt, ädla drottning, du är vilseförd.
Lägg icke till ditt olycksmått, nog stort förut,
Den bittra rågan af en falsk, förrädisk fröjd.
EURYSAKES.
Du vågar tvifla, fast min moders ord du hört.
TEKMESSA.
Skall jag ej känna rösten af mitt eget barn?
Mitt öra hör ju stämman, fast min blick är skum.
EUBULOS.
Omöjligt! Röst kan likna lätt en annan röst,
Som anlet anlet.
EURYSAKES.
Snart förgår mitt tålamod.
TEKMESSA.
Jag kände genast honom, och han kände mig
Från första stund. Mot tusen tungors vittnesmål
Bestode våra hjärtans intyg, mitt och hans.
EUBULOS.
Säg, har man sändt dig, yngling, att bedraga oss?
EURYSAKES.
Bedraga?