TEKMESSA.
Gamle, hvilken gud förblindar dig?
HYLLOS.
Hur kan du tveka längre, fader, allt är klart!
EUBULOS.
Förunderligt! Men död, död är Eurysakes,
Och grafven, drottning, återger ej lefvande,
Blott skuggor, och en skugga är dock denne ej.
EURYSAKES.
Har nu din oförskämda mund fått orda nog,
Och har jag nog fördragit? Är jag talgill nu?
Så hör då, fräcke tviflare, förtrampade,
Ledbrutne mask, vanbörding, skamförgätne slaf,
Hundöga!
TEKMESSA.
Milde gudar! Gosse, hejda dig!
EUBULOS.
O drottning, drottning, stilla, nämn ett ord ej mer!
EURYSAKES.
Misstrogne, slöe mänskobild, förstockade,
Stenhårda panna, ägde jag ett svärd i hand,
Jag klöf dig för att visa dig Eurysakes.
TEKMESSA.
Mitt ögas ljus, mitt hjärtas återfunna tröst,
Stäck af din vrede, storma ej! Den trognaste
Bland våra få, snart nämnda vänner hotar du.
EUBULOS.
Tyst, drottning, tyst! Nej, sluta icke du, håll på!
Den ljufvaste bland syner ser jag, när jag ser
Dig flamma så i vrede. Låt mig skåda än
Ditt ögas blixtar, låt mig se din kind i glöd;
Håll på!
EURYSAKES.
Du man, vansinnig är du, ömkansvärd
Långt mer än straffvärd, då du för min harm ej räds.