FOLKET.
Bitter var du förr,
Och samma bittra sinne, gamle, följer dig
Ännu i döden.
RHAISTES.
Akten på hans vanvett ej!
Hans mått är fullt, för våra fötter låge han
I blod nu redan, blefve han ej stum som död;
Nu skall hans arga tunga nödgas gagna oss.
Så se då, oförsynte, detta dragna svärd
Och välj, om du vill känna i din barm dess udd,
Om du vill yppa, hvar din hyckelkonung döljs.
EUBULOS.
Du frågar?
RHAISTES.
Och på svaret väger lif och död.
EUBULOS.
Så hör då: här, här i mitt hjärta göms min kung;
Sök honom där med klingan, ingen hindrar dig.
FOLKET.
Vansinnige, är lifvet dig så värdelöst?
EUBULOS.
Det vore så, om döden kunde skrämma mig.
RHAISTES.
Välan, men tala skall du, yppa likafullt,
Hvar den, jag söker främst, din kung, är undangömd.
Har djärfhet du att våga trotsa svärdets hot,
Skall gisslet, långsamt brukadt, dock få makt med dig.
Låt oss begynna genast, hit med spön, I män!
EUBULOS.
O blixt i natten, Hyllos!
FOLKET.
Rhaistes, se, gif akt,
Din fiende är nära.