DE FÖRRA. HYLLOS med en skara beväpnade.
HYLLOS.
Kröker du ett hår
På gubbens hufvud, gäller det ditt usla lif.
RHAISTES.
O blygd, en öfvermäktig skara, och för den
I spetsen fiskarns vilde son! Mig söker han,
Mig främst bland alla. Skynden, vänner, sluten er
Omkring er härskares förtrogne! Värjom af
Med mod hvart anfall! Må vi rygga steg för steg.
HYLLOS.
Hit med er höfding, lämnen villigt Rhaistes ut
I våra händer!
FOLKET.
Utan svärdshugg sker det ej.
Så pröfvom svärden!
(Strid. Rhaistes med sitt folk tränges tillbaka och förföljes.)
NIONDE SCENEN.
EUBULOS (allena).
Börja, sorgsna förespel
Till värre, större, sorgligare strider än!
Så vill vårt öde. Undan viker Rhaistes nu,
Men han skall återkomma i sin konungs här,
Och hvad, hvad blir då slutet? Gudar, skydden den,
Hvars unga lif är dyrast! Jag, årbrutne man.
Kan ej för honom kämpa mer, kan falla blott,
Men faller glad, sen honom jag fått skåda här.
Dock tyst! Leontes kommer, hasta synes han.
TIONDE SCENEN. EUBULOS. LEONTES.
LEONTES.
Besinningslöst du handlat, gamle, djärfve man,
Då sådan storm du lössläppt, sändt din son kring ön
Att hejdlöst krig förkunna, väcka upp till våld
En öfvermakt, som slumrat. Hvem skall styra den,
Hvem stäcka af dess härjning? Hvar är främlingen?
Hvar göms han, svara! Frälsas måste han.