Så må vi akta grant uppå,
När Herrans bud vi höra,
Och gärna på hans vägar gå
Och gladt hans vilja göra.
Förläna oss där nåder till,
O Gud, som ingens ofärd vill;
På dig vi oss förtröste.
N:o 3.
Guds helga bud förnimmer jag,
De äro för mig dag för dag;
Men ser jag, hur jag fyllt dem opp,
Då brista mig båd mod och hopp.
I synd jag född och aflad är,
Till synden står ock mitt begär;
Hvar dag föröks mitt syndamått,
I mig bor intet, som är godt.
Jag vaknar mången gång förskräckt,
Utaf Guds Helga Anda väckt,
Och ville gråta blod därvid,
Att Gud ej kan mig vara blid.
Men skall jag ändra hjärtelag,
Är kraft och håg hos mig för svag;
Jag suckar, när mig ångren slår,
Men är i dag dock som i går.
Hvem skall mig bistå i min nöd,
Hvar skall jag söka tröst och stöd,
Att jag ännu kan hålla ut
Och kämpa till ett saligt slut?
O Jesu, du min frälserman,
Allena du mig hjälpa kan,
Ja, låg all världens skuld mig på,
Du kunde hjälpa mig ändå.
Säg, att på dig jag lägga får
Den blodsdom, som emot mig står,
Så vet jag, hvar jag finner fred,
Då bäfvan vill mig trycka ned.
Sen sänd din Anda, som ej mer
Mig skrämmer då, men glädje ger,
Upplyser, hvad som mörkt mig är,
Och, då jag sviktar, kraft beskär.