FOLKET.
Hör, konung, hör din moders råd,
Ty strafflöst vägrar ingen här den döde graf.
EURYSAKES.
Väl fruktar jag ej underjordens gudar, om
De himmelska jag vördar genom dennes straff;
Dock, dyra öga, moder, vill jag lyda dig.
Slå bort din oro, jordas skall min fiende,
För din skull offerhedrad som en skattad vän.
Ej kan mitt sinne bärga hatets natt, när ditt
Däröfver outtömligt kastar solljus blott,
Du hviloglömska källa af försonlighet!
Nej, redas skall Leiokritos en graf också
Invid hans sons, min hätska oväns vid min väns,
Och gömmas skall med båda ock i mullens djup,
Hvad kämpar älska att i griften äga än,
Den trogna vapenskruden: pansar, svärd och hjälm.
En vård, konstnärligt formad, skall jag ställa sen
På fadrens som på sonens graf, med bådas namn
Och äreskrifter huggna in i marmorn djupt.
Men kommer sen en obekant till denna ö,
Ser dessa namn och frågar häpnande: "Var ej
Den döde här er konungs bittra fiende?
Hvem har då, medan härskarn lefver än i glans,
Djäfts för hans ögon resa denna minnesten?"
Då skall det svaras: "Ädle främling, undra ej!
Två makter gjort det, starkare än härskarn här:
Ett sonligt hjärtas kärlek och en moders bön."
PSALMER.
N:o 2.
Herrans bud.
Hvad säger nu vår Herre Gud,
Hvad har han lärt och skrifvit
Om dessa helga tio bud,
Dem han oss hafver gifvit?
Det må enhvar begrunda väl
Och akta så sin dyra själ,
Att han från dem ej viker.
Det säger Gud: Jag Herren är
En hämnare för alla.
Betänkom, hvad det innebär:
Till doms skall han oss kalla.
En faders är hans hjärtelag,
Dock har till synd han ej behag,
Han låter sig ej gäckas.
Förskräckelig är Herrans harm,
Ho kan dess botten mäta?
Han säger: Mäktig är min arm
Att nå dem mig förgäta,
Att kräfva straff, då jag är vred,
Af barnen intill fjärde led
För fädernas missgärning.
Hvem vågar trotsa honom mot,
Hvem är så stark som Herran?
All världen mörknar för hans hot
Och skälfver när och fjärran;
Och slår han med sin vredes hand,
Då lossna jordens fasta band,
Och himlars fästen ramla.
Men nåd och frid han lofvar dem,
Som dessa buden hålla;
Dem vill han taga till sig hem
Och idel godt förvålla;
Dem vill han ock på jorden ge
Tröst, hugnad och välsignelse,
Så länge lifvet varar.