TEKMESSA.
Betalningen
Du börjat blott, dock gläder denna början mig.
EURYSAKES.
En fordran än, rättvisans, återstår, och den
Skall gäldas ock till sista skärf. Se hit, mitt folk!
Här ligger den, som vållat blodsutgjutelsen
På denna ö, och vid hans sida den, som var
Hans bundsförvant i arghet. Männer, samlen er
Och släpen båda, härskarn och hans tjänare,
Högst upp på vilda Xuthosbergets kala topp.
När dit I hunnit, sliten deras skrudar af
Och lämnen deras nakna kroppar skyddlöst kvar,
Att luftens hungertärda gamar lättare
Må finna dem och mätta sig med deras kött.
TEKMESSA.
Son, hvilken omild gudom gaf dig detta råd?
EURYSAKES.
Rättvisans heliga gudinna, Dike själf.
TEKMESSA.
Hon vill ej, att du kräfver sådan hämnd af den,
Som gaf den ädlaste bland dina vänner lif.
FOLKET.
För sonens skull, o konung, skona nu hans far!
EURYSAKES.
Sin lön får sonen, fadren, han må få sitt straff.
TEKMESSA.
Du nämnde Dike; bjuder hon dig rycka djärft
Från underjordens stränga makter deras rätt,
Då du åt gamar, ej åt dem den döde ger?
EURYSAKES.
Ej fattar jag, hur gudars rätt förnärmas kan
Däraf, att denne utan graf blir gamars rof.
TEKMESSA.
Kortsynta barnatanke, hvad du irrar lätt!
Hvem tillhör väl den döde, den som slutat af
Sin räkning ren med mänskor, om ej gudarne?
Se blott mot kvällens skyar, lär dig lag af dem.
En stund de skimrat under fästet, nästa stund
Ger fästet dem i stilla skurar åter bort
Åt deras ursprung, jorden. Fattar bilden du?
Som de, så sändas ock ur Hades' dunkla djup
Utaf dess gudar svaga töckenbilder opp
Att gå en tid i dagens ljus med mänskonamn.
Du ser dem skifta, stråla, mulna, sörja, le
I dag; kanske i morgon ren är leken slut.
Men strängt tillbakakräfva gudarne sitt lån,
Och ve den mänska, som dem djärfs förhålla det.
O, du mitt hjärtas älskling, trotsa icke dem:
Låt lätt min varning finna vägen till ditt bröst
Och gif åt jorden denne! Bröt han ock, nåväl,
Så bryt ej du!