LEIOKRITOS.
Som hans arma fader själf.
KRIGAREN.
Nu storma våra fiender församlade,
Förstärkta åter. Motstånd frestas knappast mer.
Hör, hör, de komma, nalkas! Skynda, rädda dig!
ÅTTONDE SCENEN.
DE FÖRRA. EURYSAKES. EUBULOS. HYLLOS med en tropp beväpnade.
EUBULOS.
Jag varsnar mannen.
HYLLOS.
Hitåt, konung; han är här!
EURYSAKES (höjande sitt svärd öfver Leiokritos).
Dig har jag sökt. Nu vörda gudars straff och dö!
LEIOKRITOS (slående svärdet ur hans hand).
Bort, yngling, rör ej den åt döden vigda, du!
För högre makter faller han, men ej för dig.
Se detta blod på spetsen af mitt blanka svärd,
Det stammar från mitt hjärta, vill tillbaka dit.
Men du, tag hvad så afundsvärdt dig synes, tag
En konungs namn och välde! Hades' skuggor ha
Ej större tomhet, endast större frid än de.
Jag själf, jag säger lifvets svek ett långt farväl.
(Kastar sig på sitt svärd och dör)
EURYSAKES.
O moder, min är segern, gläds, jag härskar nu.
TEKMESSA.
Behärska då din stolta glädje främst och tänk
På segrarns plikter: saktmod, mildhet, tacksamhet.
EURYSAKES.
Rättvisa ock, lägg denna till! Välan, mitt kall
Begynner jag med tacksamhet. Du döde, du,
Min trogne vapenbroder, dig tillhör den främst,
Näst alla höga gudar, som beskyddat mig.
O, att du lefde, att jag finge höja dig
I glans invid min sida, tills på Salamis
Två tvillingsstjärnor dyrkades som fästets två.
Men du är fallen, glänser snart i minnet blott.
Eubulos, Hyllos, trogne vänner, er förtror
Jag nu hans lämning, bringen den i edert tjäll,
Tills med en grafvård, stoltare än någon kungs,
Jag får den hedra; vänten själfve sen er lön.
Och äfven er, er andra alla, som för mig
Ej skytt att möta döden, ägnar jag min tack
Och lofvar vedergällning. Svika skall jag ej,
Dock välja andra medel, än tyrannen valt.
Ty icke vill jag plundra mina fiender,
Att mina vänner rikta, som hans vana var.
Och nu, o moder, svara, är jag kvitt min skuld
Af saktmod, mildhet, tacksamhet?