Dagen spegla vill för dagen
Anletsdragen
Af den sol, som evig är;
Natt, som var, åt natt, som blifver,
Budskap gifver,
Att den Högste spiran bär.
Hvar ett språk förnims och höres,
Tunga röres,
Hvar ett ord kan talas här,
Hvar en suck, ett ljud kan höjas,
Stämma böjas,
Allt om Herran vittne bär.
Allting skapadt lyder Herran,
När och fjärran,
I hans vilja röres allt.
Skåda dagens konungs bana,
Se och spana,
Går han ej, som Gud befallt?
Som en brudgum fram han träder,
Ler och gläder,
Tröttnar och till hvila går;
Nästa dag han syns med samma
Väg och flamma
Som för tusen, tusen år.
Vill du lifvets visdom finna,
Vill du vinna
För ditt hjärta frid och tröst,
Lyft mot Herran i det höga
Upp ditt öga,
Se hans verk och hör hans röst!
Herrans lagar rubbas icke;
Hvart vi blicke,
Se vi, hur de faste stå,
Herrans vittnesbörd ock lika
Kan ej svika;
Vis är den, som tror därpå.
Herrans bud, de äro klara,
Uppenbara
Och upplysa ögonen;
Herrans fruktan hjärtan renar,
Ädelstenar
Smycka mänskan ej som den.
Herre, se dock oss, de svaga!
Lustar jaga,
Synden för oss på sin stråt.
Ho förstår, hur tidt han bryter,
Håg förbyter?
Fräls oss, Herre, och förlåt!
Ära vare Gud i höjden,
Friden, fröjden,
Saligheten vare hans!
Han skall oket sönderkrossa,
Oss förlossa,
Som om ingen synd mer fanns.
N:o 39.