MÅLAREN.
Allt detta guld?
JULIA.
Det går nog åt för raden.
MÅLAREN.
Hur kan jag tacka nog?—
v. DANN.
Se så, gå ner
Och stryk, hvad ni har öfrigt af er röra.
Sen ni det gjort, så kom igen
Hit upp till mig att efterhöra.
Jag har ett mellanarbet än,
Som lämpar sig för er att göra.
(Målaren går.)
FJÄRDE SCENEN.
v. DANN. JULIA.
JULIA.
Men, onkel, skall jag målas af den där?
Hvad har ni satt er nu i sinnet?
Jag kunde ju knappt stanna honom när,
Jag har en fasa ren för blotta skinnet.
v. DANN (skrattande). Du galna fjolla, hvem begär, Att för en smörjburk du skall sitta här?
JULIA.
Ja, kan han måla mig ur minnet,
Så tusen gånger gärna då,
Han kan då få förtjänst för sina små.