FRANK.
Nåväl!
(Omfamnar henne.)
JULIA.
Tyst, onkel hörs.
FRANK.
Å, ingen fara!
Det drog i trappan blott; nu är du min.
JULIA (kysser honom lätt på pannan och sliter sig lös).
Släpp, dyre, älskade, han kommer in!
ANDRA SCENEN.
v. DANN. FRANK. JULIA.
v. DANN. En vacker dag!
FRANK.
För mycket sol, min herre!
v. DANN. Just solen, tycker jag, ger den behag.
FRANK.
Ursäkta mig, så tycker icke jag.