Sådant var mitt inträde i den helsingforsska societeten.
Jag innesluter här några blad ur min dagbok, hvilka jag icke ens hunnit genomläsa. Ursäkta derföre stilens vårdslöshet. Jag tror dagboken börjar med tredje dagen af min härvaro. Helsa tant och lef väl. Eder Erik.
P.S.
Aina Ros är ovilkorligen ett af de intelligentaste fruntimmer jag sett. Hon är utmärkt vacker och lika munter som hennes bror är allvarlig.
* * * * *
Jenny slutade läsningen af brefvet, men gömde "dagboken" till lektyr för sin egen räkning.
"Men det är ju oförsvarligt, Jenny lilla", utbrast tant Agatha, "han talar ju bara om den der Ros och sina finskor i hela brefvet. Har han då alldeles glömt bort dig? Men vänta bara, jag skall skrifva till honom en epistel, jag, och…"
"För all del, snälla tant, låt bli det", afbröt Jenny och försjönk såsom det tycktes i djupa tankar. Det var väl ändå något i det der brefvet som smärtade den unga damen, men denna sinnesstämning räckte åtminstone till det yttre icke länge.
"Sade inte morbror Stråle i går att alla mina papper och vexlarne äro i ordning?" frågade Jenny.
"Ja, kära du", sade den beskedliga tanten, "och vi kunna resa när som helst. Jag följer, vet du, denna gång riktigt gerna med."