"Ja visst, Jenny", svarade denne smått ironiskt, "och den höga klippan, i hvilken Ros, med ögonskenlig fara för sitt lif, högg in bokstäfverna J.B., tvåhundra fot öfver vattenytan, samt huru förlägen han blef då jag påstod att hans B på afstånd såg ut som ett R…"
"Och ditt melodiska flöjtspel sedan", afbröt Jenny honom, "den der vackra sommarqvällen!"
"Jaså, då ni lemnade mig ensam på stranden, medan ni rodde omkring på sjön. Ja, ja, Jenny", tillade Erik, "jag börjar kunna tyda drömmar, åtminstone sådana som handla om sjöar och båtar och så vidare."
En blick af Jenny, en af de der underliga blickarne igen, tystade talaren och samtalet antog snart en mera likgiltig riktning. Erik förtäljde om sina reseintryck från sin tur genom Finland. Efter vid pass två timmar återkom Birger Ros. Men visiten blef endast kort. Affärer af vigt fordrade hans snara hemkomst, posten måste expedieras, med mera. Det oaktadt framställdes vördsamt och upptogs vänligt en inbjudning från Aina och tant Betty (ty äfven Birger och hans syster hade en gammal tant, det passar så bra i berättelsen) att tillbringa hela den följande dagen på Muistola, då Erik äfven skulle medtaga sina saker och tills vidare uppslå sitt högqvarter hos sin finske vän. Sålunda var allt väl arrangeradt för den närmaste framtiden.
18.
Idylliskt lif.
För Birger Ros begynte en tid af mycken verksamhet. Reparationer å mangård och ladugård samt åkerbruksarbeten utan all ända togo hans omsorger i fullt anspråk. Icke alltid lätt häfda affärsbekymmer undanträngde för en tid nästan alla högre flygande tankar — en hvila för hans själ som tycktes bekomma honom synnerligen bra. Åtminstone gaf blekheten på hans kind småningom rum för en friskare färg och ögat blixtrade åter af lefnadslust och medveten inre kraft. Huruvida den nästan dagligen återkommande åsynen af Jenny Bertram jemväl bidrog till denna fördelaktiga förändring i den unge Muistolaherrns yttre utseende, lemna vi dock osagdt. I alla fall utöfvade den helsosamma praktiska verksamheten, såsom vanligtvis hos kraftfulla naturer, ett välgörande inflytande på honom. För de öfriga medlemmarne i vår lilla krets af bekanta vid Wuoksens strand antogo förhållandena också rätt angenäma former. Tant Agatha och den fryntliga tant Betty blefvo mycket snart goda vänner, och som den tiden var inne då "bär insyltas och safter beredas", en konst, hvari tant Betty icke hade sin like i hela trakten, så befann sig den vänliga tant Agatha snart åter försatt i de tider då hon såsom blomstrande prostdotter skötte hushållet för sin salig fader, kyrkoherden i N. församling i Jemtland. Lilla kaffepannan illustrerade för- och eftermiddagar de sträfsamma gamla damernas köksbestyr, och till ett litet parti "mariage" om qvällen hade den artige Erik förskaffat kort åt de två tanterna, såväl den "verkliga", hvilken ibland tog sig friheten att litet "banna upp" honom för hans pojkstreck, som ock den "präktiga" tant Betty, hvars förklarade gullgosse den muntre svensken inom ett par dagar blifvit. De gamla spelade alltså mariage, medan de unga damerna promenerade och musicerade på Ojala samt musicerade och promenerade på Muistola, troget biträdde af den outtröttligt beställsamme Erik. Ros var sällan ledig utom om qvällarne, då han ibland kunde vara ganska underhållande i sitt samtal, och Jenny företog någon gång om dagarne långa ridfärder helt allena, troligen, vi förmoda det, för att begrunda allt hvad hon fått höra så intressant framställt qvällen förut. En följd häraf blef att Aina och Erik ganska ofta uteslutande voro hänvisade till hvarandras sällskap, hvilket förhållande alldeles icke tycktes framkalla någon ledsnad hos dem.
Sålunda förflöto ett par veckor af Augusti månad i mycken trefnad och allsköns ro. September månad inträdde och väderleken började bli ombytlig. Lifvet inom hus fick nu företräde framför det i skog och mark. Qvällarne blefvo nu längre och promenaderna kortare. Aina började tala om den instundande skolterminen och Jenny kunde icke dölja ett visst intresse för den blott två gånger i veckan ankommande posten. Hon väntade måhända någon underrättelse af vigt, ty äfven unga flickor kunna någongång föra en innehållsdiger brefvexling. Erik var i allmänhet densamme som förut, utom att han stundom såg helt djupsinnig ut, och hans kusin förklarade att han antingen förde en dagbok eller skref vers. Han delade Jennys otålighet när postdagen stundade, och man hade anmärkt att han skrifvit flera bref till Stockholm. Nyss hade han erhållit ett bref derifrån, hvilket synbarligen bragte honom i det yppersta lynne. Den dag detta inträffat, var Ojalaherrskapet om qvällen på besök hos den Ros'ka familjen. Tant Agatha, som fått del af innehållet i Eriks bref, strålade af förnöjelse och stolthet samt kastade betydelsefulla blickar på Jenny, hvilka denna icke förstod eller icke låtsade förstå.
Det lilla sällskapet satt församladt omkring thebordet då Ros, efter att ha vexlat en leende blick med Erik, hviskade något till tant Betty, som derefter mycket förvånad lemnade rummet för att dock snart återkomma, åtföljd af en tjensteflicka som framsatte en bricka med höga glas och en butelj champagne. Ros ifyllde glasen och uppmanade vännerna att med honom förena sig uti en välgångsskål för hans vän Erik Stenrot, som med dagens post fått en glad underrättelse från Stockholm, den nämligen, att han erhållit ordinarie anställning vid bergsstaten. Skålen dracks under lifliga lyckönskningar från alla sidor och de två tanterna voro icke de som minst gladde sig åt vår unge väns framgång.
Jenny räckte sin kusin handen och sade leende: