"Hur f-n känner doktorn dem också? Alltså alldeles inte polskor — det var dumt — utan bara svenskor."
"Vackert så!" inföll Erik.
"Åhja vackra, men inte farliga, nå strunt då i passbestyret tills vidare, fastän det var skada att det inte blef litet krångel utaf. Hvad sägs emellertid om fyrahundra mark för kreaturet der? Skulle tro att fyrahundra kontant ä' pengar för doktorn i dessa tider?"
"Hästen är inte till salu", svarade Ros torrt; "men var nu god och kom med mig, jag har några andra affärer att göra upp med herr Smilander."
"Resonabel och gentil, jag är alltid gentil och resonabel. Ber om min komplimang till damerna. Åh, se der äro de. Adjö, mina damer, tag inte illa upp besöket, men vi administrativa…" I detta ögonblick körde drängen fram schäsen och fortsättningen afbröts. Ros, som lofvat Erik att snart återkomma och redan en stund sutit i sadeln, helsade vördnadsfullt fruntimren och lät sin muntra springare sätta af i raskt traf. Länsmannen följde efter.
"Herr Ros ser bra ut till häst", anmärkte tant Agatha.
"En fulländad ryttare", menade Erik.
"Kommer du ihog", frågade Jenny skalkaktigt, "vår äfventyrliga ridt från Inveloch Castle till Mount Nevis?"
"Ganska väl", genmälte kusinen muntert, "och jag minnes jemväl återvägen då vi fingo tillbringa natten i ett bondvärdshus, alla tre i ett rum, medan tant derborta i staden höll på att dö af ängslan. Det var egentligen du och Ros, som med edra evinnerliga sidoutflykter fördröjde hemfärden."
"Men det var roligt", sade Jenny tankfullt. "Tant glömde snart sin öfverståndna ängslan och det var vid detta tillfälle vi egentligen lärde känna Ros. Han var utmärkt intressant då han med sina skildringar från Finland förkortade de ofrivilliga väntningstimmarne under den stormiga natten. Och vid Loch Lomonds stränder, Erik, kommer du ihåg hans djerfva fantasier om Finlands framtid?"