Öfver qvällens vågor,
Domnande alltren,
Styrde jag min kosa
Fram i qvällens sken.
Vågens lekar domna,
Vinden tynar af.
Och det blir så stilla
Öfver land och haf.
Blida stjernor vakna
Opp till lif och glans.
Millioner verldar
Ställa sig till dans.
Le emot hvarandra
Blicka, ack! så godt.
Nicka — just som hade
De hvarann förstått.
O, de vilja mötas
I en kärlekskyss,
Men den bleka månen
Väktarn står och lyss.
Onämnbara känslor
Lifva stjernans barm,
Skenet är så kyligt,
Men dess själ är varm.
Vackert är ditt öga,
Himlasyster der,
Lilla vackra stjerna,
Jag har dig så kär!
Se, din gång är bunden
Utaf ödets lag,
O, men jag är menska
Fri och stolt är jag.
Se, min ande inga
Hand och bojor tål,
Fri och stolt den sväfvar
Till sitt djerfva mål.
Solar, månar, stjernor
Följa Guds behag,
Menskan blott, den store,
Är sin egen lag.