Då fick, liksom genom ett elektriskt inflytande, den svaga armen kraft att omfatta den sköna qvinnans lif… och Lydia hvilade ett ögonblick… ett ögonblick, ett enda… i sin Alexis' famn.
Den ädla flickan steg upp och försökte vara lugn. Hon tog en fransk bibel och började läsa ur densamma. Hon läste berättelsen om Ruth. Men då hon kom till orden: "dit du går, dit vill jag gå", afbröt den sjuke läsningen och sade:
"Nej, Lydia, sjung hellre någon af dessa enkla, melodiska finska visor."
Och Lydia sjöng med vacker, klangfull, ehuru vek stämma den sköna sången:
"Fjerran du dröjer i grönskande dalar", etc.
Då hon slutat var den sjuke inslumrad.
12.
Såsom vi redan nämnt, skref man år 1830. Det var en dag redan längre fram på hösten — och underrättelsen om den polska insurrektionens… eller riktigare frihetskrigets — utbrott hade just qvällen förut anländt till den värda staden Kexholm.
Då Lydia derföre nu gjorde sitt vanliga morgonbesök i borgen, bad hon med strålande ögon sin vän förbereda sig på en storartad och glad nyhet.
Den sjuke log.