Hon slog upp ögonen.
"Nikifor", hviskade hon sakta, "äro vi på hafvet, jag tycker det gungar så?"
Läkaren trädde åt sidan. De hviskade vid hvarandra. Nadeschda tycktes bli lugn och försökte somna, hvilket läkaren tillrådde.
Doktorn och Nikifor gingo in i nästgränsande rum.
"Min herre", började doktorn efter en liten stund, "er fru är icke farligt sjuk. Snart är hon alldeles rask igen — om hon får vara i ro. Se här imellertid edra pengar — jag emottager dem icke."
"Jag förstår er icke min herre", utbrast Nikifor förvånad, "hvad betyder detta?"
"Jag ber att få återlemna dessa pengar", sade doktorn kallt och lade den erhållna sedelbundten på bordet. "Låt imellertid tillsvidare madame förblifva i okunnighet om att ni är bevakad af polisen, det kunde uppröra henne ånyo."
Nikifor bleknade. Läkaren tog sin hatt för att gå.
"Men hvarför är jag bevakad?" stammade den unge ryssen.
"Emedan man allmänt misstänker er för delaktighet i den stora saltstölden", var doktorns afmätta svar.