"Alla", svarade den unge officeren, hvilken dock vågade tillägga:
"Men har eders majestät besinnat faran?"
"Lyd!" var den blifvande lierrskarens kalla svar. Sergejeff hjelpte på honom en enkel militärkappa, tog ljusen från bordet och lyste förut. Sålunda gingo de tysta fram genom palatsets korridorer som blott helt matt voro upplysta. Våra vandrare gåfvo öfverallt den riktiga lösen åt vakthafvande gardisterna. Sålunda smögo de sig ut och stodo nu på torget.
"Hvar?" frågade den längre af vandrarne.
"Hos furst Trubetskoj?"
"Lösen?"
"Tyrann eller frihet."
De fortsatte nu ljudlöst sin väg genom den mörka decembernatten.
* * * * *
Men den natten voro äfven andra personer i rörelse. Starka patruller genomtågade gatorna, men gåfvo efter en kort vexlad lösen hastigt plats åt våra nattvandrare. Dessa gingo uppför Newska-prospekten, men blott fram till gatan "Lilla Million", veko af åt densamma och stodo snart framför ett stort hus, liknande ett palats.
"Så nära mitt residens", mumlade den ene, "det är djerft. Låt oss stiga på."