"Släck ljusen!" ljöd nu furst Trubetskojs röst. Alla närvarande aflägsnade sig.
Vid utgåendet stötte den omaskerade mannen och den förklädde herrskaren tillsammans.
Det var dock icke sista gången dessa två råkades. Vår lilla berättelse skall försöka utreda en del af det öde, som jernhårdt drabbade den ene af dem.
4.
Natten var ännu icke slut, då en stor täcksläda stannade utanför ett elegant hus vid Litejnij-prospekten. Åtta beridna kosacker, stumma som bildstoder, höllo tätt bakom det hemlighetsfulla åkdonet. En man, insvept i en militärkapprock och åtföljd af en enda lika klädd person och hvilka tycktes ha inväntat den eskorterade täckslädan, framträdde nu till husets port. Tre som det tycktes öfverenskomna slag på densamma besvarades med den tunga portens öppnande, och de två männen trädde in.
En beqväm och prydlig trappa ledde dem upp till första våningen.
"Sofver hans durchlaucht?" sporde en oss välbekant röst och gjorde med detsamma ett tecken, i det han korsade sig på ett egendomligt sätt.
"Nej", ljöd kammartjenarens svar, "hans durchlaucht läser. Skall jag anmäla er?"
Ett nytt tecken och kammartjenaren öppnade dörren till en vacker salong. Han tycktes vara van vid dylika nattliga besök.
"Se der", sade han och pekade på en dörr i salens fond.