Josef var värkligen en vacker karl. Just nu liknade han mer än någonsin Cavaignac eller rättare hans porträtt. Och själva övermodet tillhörde, som andra militära dygder, den gamles kära ungdomsminnen.
Dock, här rörde det sig om fakta, ej om stämningar.
— Vem är hela Kristianstad, om jag törs spörja?
— Vilken grosshandlardotter som hälst, skröt volontären med en frikostig armrörelse.
— Par exemple, inföll gubben dubbeltydigt.
— Grosshandlare Müllers arvtagerska, kom svaret utan betänkande.
— Nåväl, avgjorde fadern med illa dold belåtenhet och lagade sig att förändra front, — konvenerar hon dig, så nog konvenerar hon mig. Här har du min välsignelse in blanco!
Josef häjdade honom med en vink.
— Saken skulle vara enkel, om —
— Hon inte vore så ful, hånade pappa.