— God dag på dig, old boy, brummade han fryntligt, — hur går det, och hur behavar du dig nu för tiden? By Jove and general Grant — där har du fått en girl, som är first class! Up to the standard of it — tip top! What’s her name and country, old fellow?
Uppträdet var värt att måla. Kyrkoherden stirrade, stirrade på alla tre med fullständig sinnesfrånvaro. Josef, som vid första tilltalet anlagt en förbindlig min, kallnade synbart inför det okända ansiktet och mulnade, när talet föll på Elna. Elna åter, en blond, högväxt, vacker flicka, vars manér och krinolinklänning gjorde hennes uppfostran all heder, mönstrade med kall överlägsenhet den närgångne.
— Great Scott, han är lika glömsk som doktorn, känner inte igen Eugène.
Krigsmannens förebråelse klang mera road än stött.
— Eugène!
Volontärens uppsyn undergick en hastig förvandling.
— Eugène, utbrast han käckt, — är det du, gamle skojare? Välkommen hem! Nytt från kriget? Åh, jag ser!
Blicken, som snuddat träbenet, låddes nu endast ha upptäckt medaljerna.
— Slut, slut, ja visst, skrattade Eugène och skakade hand, som om han varit en hälsningsmaskin. — Sherman har tagit Savannah — det stora är slut, bara smågruffet återstår!
— Hade nästan tänkt fara och hjälpa er med smågruffet, skämtade Josef med en sidoblick åt fadern för att iakttaga värkan av sin hotelse.