Länsmannen bugade sig.
»Micke ferbunden, micke ferbunden.»
»Tala sakta», viskade pastorn. »Han förstår mera svenska, än det ser ut.»
»Nå, det skadar aldrig, han får höra sanningen», mumlade kaptenen.
Avskedet ägde rum under många försäkringar från furstens sida, att han lämnade sitt halva hjärta kvar på Dägervik; den andra hälften tillhörde hans olyckliga fädernesland.
Kapten Melby följde inte med, som han annars brukade, när det var någon svårare färd att vänta.
»Lars-Johan får ta dem över», sade han för sig själv, »och om han vill dränka dem, inte mej emot.»
Så snart det burit av med skjutsen, kunde pastorn inte hålla tyst längre.
»Vet ni, vem tolken var? Det var ingen annan än Sten Videstam.»
»Omöjligt!»